Nyår förr och nu

I den västerländska världen firar vi nyår den sista dagen i december, men det finns också många andra tillfällen att göra det:
I Kina och Vietnam firar man nyår i januari eller februari och i Iran vid vårdagjämningen. Det buddistiska nyåret firas den 15 april, det judiska vid höstdagjämningen och det muslimska varierar och kan infalla när som helst under året.

Firat nyår har man gjort sedan långt tillbaka i tiden. År 46 f.Kr införde Julius Caesar den julianska kalendern och därefter firade det antika Rom nyåret vid samma tidpunkt som vi firar det nu. Innan dess började det romerska året den 1 mars, samtidigt som det nya ämbetsåret började. Ett minne från detta tidigare nyår finns fortfarande kvar i våra månaders namn:
september som betyder sjunde, oktober- åttonde, november- nionde och december- tionde.
Februari blev då den tolfte och sista månaden och eftersom dagarna inte riktigt räckte till, så fick den lite färre dagar än övriga månader.

Från början bekämpades nyårsfirandet av den kristna kyrkan, eftersom nyåret i det hedniska Rom firades med vilda och osedliga fester.

Sederna kring Nyåret

På nyåret kan man på olika sätt skåda in i framtiden.

På landet förr i tiden i Sverige firade man det nya året vid den första nymånen efter nyår med att "hälsa nyårsny". På nyårsnatten gick alla i gården ut och vände sig mot nymånens skära, kvinnorna neg tre gånger medan männen bugade djupt lika många gånger, och alla önskade sig i tysthet vad man ville ha under det kommande året. Om det fanns någon med särskilda egenskaper som vakade in det nya året kallades det årsgång när han gick runt tre kyrkor och tolkade det han såg eller hörde och därigenom sen kunde sia vad som skulle hända under året.

Att stöpa i bly var ett annat sätt. Idag kan man smälta tenn eller stearin istället och hälla det smälta i kallt vatten. Den form det stelnar i kan ge en fingervisning om vad det nya året kommer att bära med sig!

På årets första dag fick man också reda på hur det kommande året skulle bli genom att beskåda himlen. Om himlen var röd på morgonen skulle det komma sorg, krig och oväder under året.

Även första besökaren gav en hint om det kommande året. Om en man var den första att komma på besök betydde det lycka, men om en kvinna kom först tydde det på olycka. Andra skrock var till exempel att om man lånade ut pengar skulle pengarna försvinna under året, men om man fick pengar skulle man få mer och att om man ville hålla sig frisk skulle man äta ett äpple. Men man fick akta sig för att nysa eller hicka eftersom det varslade om dödsfall!

Att skjuta ut det gamla och in det nya året är en gammal tradition. Förr använde man bössan och nu tänder vi smällare och raketer! Förutom att man hälsade det nya året välkommen och tog avsked av det gamla, så var det ett försök att skrämma iväg de mörka, onda makterna så att de inte följde med in i det nya året.

Förr var det vanligare att ge bort nyårsgåvor än julklappar och så är det ju fortfarande i vissa länder.

Att ge löften inför det nya året hör till nyårsaftonen. Att sluta röka är ett populärt löfte, men att hålla de givna löftena är svårare...

Seden att vaka in det nya året har växt fram på senare tid. Att anordna stor nyårsfest härstammar från de nyårsbaler som överklassen höll, den kallades ofta "Sylvesterbal" och var en finare tillställning med högtidsklädsel, dans och musikunderhållning och gåslever och champagne till supén. Man kunde även avlägga nyårsvisit, vilket idag är en mer eller mindre bortglömd tradition.

Den svenska borgerligheten skulle fram till mitten av detta sekel i allmänhet fira nyårsaftonen hemma eller hos någon god vän eller släkting, gärna fest men inte restaurangbesök, men likt de flesta länder kunde festen i stället firas på nyårsdagen, att fira med stor fest aftonen före helgdag är en egenhet som inte så många länder brukar sig utav, men just nyårsafton firas i många länder för att invänta tolvslaget och det nya året.

Enligt gammal sed bör man inte bjuda in gästerna till nyårsvaka förrän klockan åtta eller halv nio på kvällen, detta för att väntan på tolvslaget inte skall bli allt för lång.

Tennyssons dikt Nyårsklockan lästes för första gången på Skansen år 1895. 1928 började den läsas i radio och kunde då höras av hela svenska folket. 1977 började uppläsningen visas i TV. Tillsammans med champagne, fyrverkerier och klockringning är den väl en av våra nutida traditioner ...